Sjuklönebedrägeriet i dokument

Sjuklönereformens resultat är, och har varit kända bland de ansvariga ända sedan mitten av 1990-talet. Den rapport till regeringen som Riksförsäkringsverket, RFV numera omdöpt till Försäkringskassan, framställde 1995 med rubriken ”Effekter och resultat av sjuklönereformen karensdagen och sankta kompensationsnivåer inom sjukpenningforsakringen” (RFV anser 1995:14) tar upp det mesta.

Rapporten finns refererad i budgetpropositionen för 1998 under rubriken Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp[i]. Så det är ingen tvekan om att den har blivit uppmärksammad.
I budgetpropositionens referat påstås dock att ”Slutsatsen i rapporten var att sjuklöneperioden ur administrativ synvinkel fungerade tillfredsställande.[ii]”

Ordet ”tillfredställande” förekommer inte i rapporten. Däremot förekommer ordet administrativ. Fast inte bland RFV:s slutsatser utan bara i ett av enkätsvaren från olika organisationer och arbetsgivare. Där har en statlig myndighet bland sina allmänna synpunkter att skrivit in att ”Den administrativa hanteringen är tyngre.”

Formuleringen om rapporten i budgetpropositionen var antagligen avsedd att hindra att läsaren uppfattade som egendomligt när det sedan stod att ”Regeringen bedömer att införandet av en 14 dagars sjuklöneperiod, bortsett från vissa enstaka gränsdragningsproblem, visat sig vara positivt.”

Dock verkar RFV-rapporten ha funnits tillgänglig. Åtminstone för Riksdagens ledamöter. I en motion från 1996 som gällde högriskskydd i samband med sjuklön[iii] hänvisar Sonja Fransson (s) och Hans Karlsson (s) till rapporten och det framstår som de har haft tillgång till den den vid motionsskrivandet.

Det tvivelaktiga referatet i budgetpropositionen torde därmed huvudsakligen ha varit avsett för läsare utanför Riksdagshuset.

Då det bara verkar finnas ett fåtal exemplar kvar av rapporten – enbart på vissa universitetbibliotek – har jag skannat in och gjort en pdf-fil av det exemplar jag fick tag i.

RFV-rapporten borde vara obligatoriskt underlag i debatten om sjuklighet, sjukfrånvaro och ”moral hazard”. Liksom självklart i varje diskussion som berör sjuklönen, sjukpenningen, sjukförsäkringen eller över huvud taget frågan om arbetandes skydd mot inkomstförlust på grund av frånvaro från arbetet orsakad av egen sjukdom.

Det finns dock oklarheter även i RFV-rapportens innehåll. I sammanfattningen påstås att ”Som en direkt effekt av sjuklöneperioden inforande ersätts fr.o.m. 1992 huvuddelen av all sjukfranvaro med sjuklön.”. Men det förekommer ingen redovisning av om och i så fall i hur pass stor omfattning sjukfrånvaro under sjuklöneperioden ledde till ersättning i form av sjuklön i RFV:s rapport. Det förekommer inte ens någon fråga om utbetalningen av sjuklönerna i den SIFO-undersökning som redovisas. Däremot förekommer åtskilliga exempel på hur sjuklön inte betalas ut. Genom kvittning mot inarbetad tid, mot semester, genom ökad sjuknärvaro etc.