Att använda krisen som nationalekonom…

För att det skall bli möjligt att utnyttja Corona-krisen till att avrätta den allmänna rätten till arbetslöshetsunderstöd och för att kunna förankra detta genom förment objektiva nationalekonomiska argument som nu till exempel på Ekonomistas sida krävs att dessa argument åtminstone bland ekonomer får stå oemotsagda. Därför måste debatten begränsas till sådana ekonomer som är ense om att arbetslöshetspolitiken – effekten av jämviktsarbetslösheten, eller den långsiktigt hållbara arbetslöshetsnivån –  nu måste få kompletteras med ytterligare andra metoder då arbetskraftsimporten har minskats. Allra helst därhän att sådana arbeten som hittills har krävt arbetskraftsimport, sådant som bärplockning, (”Det är inte osannolikt att det relativt snart finns stora personalbehov inom jordbruk och annan livsmedelsproduktion om vi inte får den vanliga tillgången till utländsk arbetskraft.”) framöver kan åläggas arbetslösa utanför (de enligt ett inlägg förhoppningsvis privatiserade – fast förmodar jag ändå inte av facken kontrollerade) a-kassorna.
Den som läste artikeln om Kalkylräntan i Ekonomisk Debatt kan bidra med att påpeka att så har den svenska staten alltid tidigare fått göra med bidragsbehövande när det gäller skogsbruket.

Givetvis kan sådana statliga motkrav för arbetslöshetsersättningen motiveras med att detta är nödvändigt för att förmögenheter och toppinkomster ska fortsätta växa. Men det är inte självklart att sådan tillväxt innebär någon tillväxt av produktion eller produktivitet i det aktuella landet. Se tex. min sida om Slutpunkten för den svenska kapitalismens tillväxtsaga

De åsikter som framförs i denna fråga av nationalekonomerna på Ekonomistas är enbart klassfördomar, uttryck för kapitalistklassens kortsiktiga monetaristiska intressen enbart. Inte exempel på något försök att bidra till att minska det humanitära eller ens det ekonomiska elände som kommer i Coronapandemins spår.

Print Friendly, PDF & Email


Lämna ett svar