Regeringen utg\u00e5r i detta fr\u00e5n en rad f\u00f6ruts\u00e4ttningar, vilka framst\u00e4lls som om de vore (ekonomiska) naturlagar. Nationalekonomi \u00e4r dock inte n\u00e5gon naturvetenskap. Som SvD:s ledarskribent indirekt medger i dagens ledare \u00e4r ekonomi en samh\u00e4llsvetenskap.<\/p>\n
Ledaren skriver:<\/p>\n
Ur ett samh\u00e4llsekonomiskt perspektiv \u00e4r saken \u00e4n mer sj\u00e4lvklar. Fackf\u00f6rbunden lever i f\u00f6rnekelse, men h\u00f6jda bidrag leder till f\u00e4rre jobb. I fr\u00e5ga om arbetsl\u00f6shetsf\u00f6rs\u00e4kringens effekt p\u00e5 jobben \u00e4r saken noga utredd. F\u00f6r att citera professor Lars Calmfors, n\u00e4r Faktakollen i SvD granskade p\u00e5st\u00e5endet i somras: \u201dS\u00e5 mycket st\u00f6d som det finns f\u00f6r den h\u00e4r tesen hittar man n\u00e4stan aldrig i samh\u00e4llsvetenskapen\u201d (SvD.se 9\/7).[ii]<\/a><\/p>\n Om vi g\u00e5r till artikeln fr\u00e5n 9\/7 som har rubriken Stefan F\u00f6lster: \u201dH\u00f6jd a-kassa \u00f6kar arbetsl\u00f6sheten\u201d[iii]<\/a>, st\u00e5r det att:<\/p>\n Flera studier visar allts\u00e5 att arbetsl\u00f6sheten \u00f6kar n\u00e4r m\u00e4nniskor f\u00e5r mer pengar fr\u00e5n a-kassan. Trots det finns det ett starkt st\u00f6d f\u00f6r en h\u00f6jning av a-kassan. Men bland talespersonerna som SvD pratat med p\u00e5 LO, Saco och Socialdemokraterna \u00e4r det ingen som k\u00e4nner till n\u00e5gra studier eller rapporter som spr\u00e4cker tesen.<\/p>\n Det g\u00f6r d\u00e4remot TCO:s chefsekonom G\u00f6ran Zettergren. Han mejlar \u00f6ver en graf gjord med siffror fr\u00e5n SCB p\u00e5 syssels\u00e4ttningsgrad och ers\u00e4ttningsniv\u00e5 i a-kassan. Den visar att syssels\u00e4ttningsgraden i Sverige har \u00f6kat samtidigt som ers\u00e4ttningsniv\u00e5n har h\u00f6jts.<\/p>\n Lars Calmfors \u00e4r dock inte imponerad.<\/p>\n \u2013 En graf \u00e4r verkligen ingen studie. Man m\u00e5ste ta h\u00e4nsyn till m\u00e5nga fler faktorer \u00e4n s\u00e5 f\u00f6r att kunna dra n\u00e5gra slutsatser. S\u00e5 mycket st\u00f6d som det finns f\u00f6r den h\u00e4r tesen hittar man n\u00e4stan aldrig i samh\u00e4llsvetenskapen, forts\u00e4tter han.<\/p>\n Det som \u00e4r helt r\u00e4tt och riktigt i Calmfors svar \u00e4r att man m\u00e5ste ta h\u00e4nsyn till m\u00e5nga fler faktorer \u00e4n arbetsl\u00f6sheten och ers\u00e4ttningsniv\u00e5n f\u00f6r abetsl\u00f6sa f\u00f6r att kunna komma fram till slutsatsen att h\u00f6jd a-kassa \u00f6kar arbetsl\u00f6sheten.<\/p>\n Nationalekonomi \u00e4r precis som Calmfors s\u00e4ger en samh\u00e4llsvetenskap. Och n\u00e4r samh\u00e4llet f\u00f6r\u00e4ndras, \u00e4ndras de ekonomiska villkoren f\u00f6r innev\u00e5narna. Att nationalekonomer trots detta f\u00f6rsvarar de r\u00e5dande ekonomiska villkoren som om dessa vore naturlagar skrivna i sten kan enklast f\u00f6rklaras med att detta \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt f\u00f6r nationalekonomernas egen ekonomi, i meningen f\u00f6rs\u00f6rjning och karri\u00e4rm\u00f6jligheter.<\/p>\n TCO:s chefsekonom G\u00f6ran Zettergren uttrycker samma sak, \u00e4ven om han \u00e4r mera fink\u00e4nslig n\u00e4r han skriver att \u201dEtt allvarligt problem inom nationalekonomisk forskning kallas publication bias. Studier som bekr\u00e4ftar etablerade teorier har betydligt l\u00e4ttare att bli publicerade \u00e4n de som inte lyckas g\u00f6ra detta.\u201d[iv]<\/a><\/p>\n Ett av de diagram som G\u00f6ran Zettergren presenterar, visar egentligen mer \u00e4n vad han skriver.<\/p>\n Zettergren skriver om detta diagram att:<\/p>\n \u201dErs\u00e4ttningsgraden i a-kassan h\u00f6jdes successivt under 1960- och 1970-talet utan att arbetsl\u00f6sheten p\u00e5verkades n\u00e4mnv\u00e4rt. Under hela 1980-talet var ers\u00e4ttningsgraden mycket h\u00f6g, n\u00e4rmare 90 procent. Trots det var arbetsl\u00f6sheten mycket l\u00e5g i slutet av decenniet. N\u00e4r arbetsl\u00f6sheten pl\u00f6tsligt sk\u00f6t i h\u00f6jden i b\u00f6rjan av 1990-talet b\u00f6rjade man successivt s\u00e4nka ers\u00e4ttningsgraden. Detta skedde fr\u00e4mst att statsfinansiella sk\u00e4l. Man hade helt enkelt inte r\u00e5d att vara gener\u00f6s n\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga var arbetsl\u00f6sa.\u201d<\/p>\n Det finns tv\u00e5 f\u00f6ruts\u00e4ttningar i detta som kr\u00e4ver f\u00f6rklaring. Dels att \u201dMan (dvs. staten \/FT) hade helt enkelt inte r\u00e5d att vara gener\u00f6s n\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga var arbetsl\u00f6sa.\u201d. Detta \u00e4r ett t\u00e4mligen orimligt argument idag, d\u00e5 den minskning av personal 1990 – 4 som fortfarande inte \u00e5terst\u00e4llts skedde inom den offentliga, skattefinansierade, verksamheten.<\/p>\n Dels att \u201darbetsl\u00f6sheten pl\u00f6tsligt sk\u00f6t i h\u00f6jden i b\u00f6rjan av 1990-talet\u201d, och speciellt att d\u00e5 \u00e4ven de offentliga verksamheterna minskade sin personal.<\/p>\n F\u00f6rklaringen till dessa givna f\u00f6ruts\u00e4ttningar \u00e4r dels att statens skatteint\u00e4kter hade minskats, dels avregleringen av kreditmarknaden (\u201dNovemberrevolutionen\u201d), den d\u00e4rav f\u00f6ljande fastighetsbubblan och bankakuten, dels det s\u00e5 kallade kronkursf\u00f6rsvaret.<\/p>\n Dessa omst\u00e4ndigheter \u00e4r dock av typen handlingar byggda p\u00e5 m\u00e4nskliga beslut, inte av typen h\u00e4ndelser (naturkatastrofer eller liknande). F\u00f6rutom det som minskade statens skatteint\u00e4kter, skattereformen 1981, har statens och politikernas handlingar efter\u00e5t beskrivits som n\u00e5gon slags misstag vilka berodde p\u00e5 omst\u00e4ndigheterna. Omst\u00e4ndigheter som\u00a0f\u00f6ruts\u00e4tts ha st\u00e5tt utanf\u00f6r de agerandes kontroll.<\/p>\n Sverige \u00e4r inte ett klassl\u00f6st samh\u00e4lle. Men det framst\u00e4lls alltid som att nationalekonomin och ofta \u00e4ven de politiska besluten och den statliga verksamhet som bygger p\u00e5 detta skulle vara neutral. Att den skulle tj\u00e4na alla innev\u00e5nare i lika h\u00f6g grad, eller om det g\u00e4ller n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00e5tstramningar, att denna skulle omfatta alla.<\/p>\n Att arbetsl\u00f6shet enbart drabbar proletariatet \u2013 de som m\u00e5ste ha ett arbete f\u00f6r att f\u00e5 medlen f\u00f6r sin f\u00f6rs\u00f6rjning \u2013 \u00e4r t\u00e4mligen sj\u00e4lvklart. Fr\u00e5gan \u00e4r vad av det sv\u00e5ra ekonomiska l\u00e4get och de d\u00e4rigenom n\u00f6dv\u00e4ndiga \u00e5tstramningarna som drabbat kapitalistklassen.<\/p>\n Ett diagram som visar b\u00e5de trender och trendbrott n\u00e4r det g\u00e4ller den hundradel av innev\u00e5narna i Sverige som har h\u00f6gst inkomster finns i Common Trends and Shocks to Top Incomes \u2500 A Structural Breaks Approach, av Jesper Roine och Daniel Waldenstr\u00f6m[v]<\/a> Att skattereformen 1981 var avg\u00f6rande framg\u00e5r av det diagram som \u00e4ven illustrerar inkomsterna av kapitalvinster, dvs. spekulationsaff\u00e4rer. Vare sig arbetsl\u00f6shetens omfattning eller de s\u00e4nkta ers\u00e4ttningarna till arbetsl\u00f6sa, vilka enbart drabbar arbetarklassen, motsvaras av n\u00e5gon liknande \u00e5tstramning f\u00f6r kapitalisterna. Tv\u00e4rt om var det av allt att d\u00f6ma\u00a0skattereformens minskning av h\u00f6ginkomsttagarnas och kapitalisternas skatter som orsakade \u2013 eller \u00e5tminstone f\u00f6regick \u2013 syssels\u00e4ttningskatastrofen i b\u00f6rjan av 1990 – talet.<\/p>\n Att det \u00e4r de nya skattereglerna som medf\u00f6rt att de h\u00f6gsta inkomsterna blivit \u00e4nnu h\u00f6gre kan framst\u00e5 som sj\u00e4lvklart. Men \u00e4ven detta sj\u00e4lvklara har unders\u00f6kts \u2013 och bekr\u00e4ftats. Daniel Waldenstr\u00f6m p\u00e5visar omregleringens resultat i en rapport fr\u00e5n 2010 en rapport med titeln \u201dDen ekonomiska oj\u00e4mlikheten i finanskrisens Sverige\u201d[vi]<\/a>.<\/p>\n D\u00e4remot \u00e4r det inte lika sj\u00e4lvklart att massarbetsl\u00f6shet och s\u00e4nkta ers\u00e4ttningsniv\u00e5er\u00a0huvudsakligen skulle\u00a0bero p\u00e5 att statens int\u00e4kter har minskat.<\/p>\n Waldenstr\u00f6m skriver dock att:<\/p>\n De svenska skatterna var 1970 inte mer progressiva[vii]<\/a> \u00e4n de franska eller brittiska, men v\u00e4l klart h\u00f6gre i genomsnitt. Knappt fyrtio \u00e5r senare \u00e4r de svenska skatterna fortfarande i niv\u00e5 bland de h\u00f6gsta, men de \u00e4r samtidigt klart minst progressiva av alla j\u00e4mf\u00f6rda l\u00e4nder. F\u00f6rutom \u00e4ndrad f\u00f6rdelning av statens skatter och transfereringar har dess verksamheter inom bland annat v\u00e5rd, skola och omsorg avvecklats bit f\u00f6r bit. I b\u00f6rjan av 1990-talet genomf\u00f6rdes kommunalisering, d\u00e4r den ekonomiska ers\u00e4ttningen till kommunerna gjordes otillr\u00e4cklig f\u00f6r att uppr\u00e4tth\u00e5lla personal- och serviceniv\u00e5n. D\u00e4refter f\u00f6ljde privatisering av m\u00e5nga verksamheter. Vilket vanligtvis inneburit ytterligare minskad personalt\u00e4thet.<\/p>\n Den \u00f6kande arbetsl\u00f6shet och d\u00e4rav f\u00f6ljande fattigdom som blivit resultatet har motiverats med att detta skulle vara en till\u00e4mpning av en ekonomisk naturlag. Lagen i fr\u00e5ga kallas NAIRU. I Wikipedia st\u00e5r om detta att \u201dNon-Accelerating Inflation Rate-of-Unemployment, \u00e4ven kallat j\u00e4mviktsarbetsl\u00f6shet, \u00e4r ett nationalekonomiskt begrepp f\u00f6r den arbetsl\u00f6shetsniv\u00e5 som \u00e4r f\u00f6renlig med en konstant inflationstakt.\u201d<\/p>\n Den svenska institution som uppr\u00e4tth\u00e5ller denna lag och beivrar \u00f6vertr\u00e4delser \u00e4r Riksbanken. \u00d6vriga samh\u00e4llsintressen har bara att r\u00e4tta och packa sig efter Riksbankdirektionen, d\u00e5 denna gjorts frist\u00e5ende. Frist\u00e5ende fr\u00e5n demokratiskt valda f\u00f6rsamlingar vill s\u00e4ga.<\/p>\n Nedregleringen av inflationen sk\u00f6ter Riksbanken med r\u00e4ntevapnet. R\u00e4ntans niv\u00e5 ger effekt p\u00e5 konsumtionen p\u00e5 grund av hush\u00e5llens dramatiskt \u00f6kade skulds\u00e4ttning. Konsumtionen kan genom skulds\u00e4ttningens omfattning styras genom att priset f\u00f6r (ytterligare) l\u00e5n, dvs. skuldr\u00e4ntan, varieras.<\/p>\n R\u00e4nteh\u00f6jningar medf\u00f6r genom detta i dag i Sverige minskad konsumtion fr\u00e5n hush\u00e5llens sida. Minskad konsumtion medf\u00f6r i sin tur att det inte g\u00e5r att s\u00e4lja allt som kan produceras, och fler av producenterna \u2013 arbetarklassen \u2013 g\u00f6rs arbetsl\u00f6sa.<\/p>\n \u00d6kande arbetsl\u00f6shet inneb\u00e4r vanligtvis minskade l\u00f6nekrav och d\u00e4rmed minskad risk f\u00f6r l\u00f6neinflation. Arbetsl\u00f6sa som f\u00e5r ers\u00e4ttning p\u00e5 rimlig niv\u00e5 \u00e4r dock i allm\u00e4nhet ovilliga att ta jobb som ger s\u00e4mre villkor \u00e4n kollektivavtalens. Fenomenet kallas reservationsl\u00f6n.<\/p>\n Att kampen mot reservationsl\u00f6nerna inte enbart eller ens huvudsakligen g\u00e4ller att h\u00e5lla ned l\u00f6nekrav vid nyanst\u00e4llningar framg\u00e5r av Konjunkturinstitutets uttalade \u00f6nskem\u00e5l om reformer mot a-kassan f\u00f6r att minska \u201dreall\u00f6nestelheten\u201d.<\/p>\n Det \u00e4r inom denna politiskt-ekonomiska ram som det g\u00e5r an att publicera avhandlingar i nationalekonomi om arbetsl\u00f6shetens omfattning och a-kassans niv\u00e5 vilka med Calmfors ord tar \u201dh\u00e4nsyn till m\u00e5nga fler faktorer\u201d \u00e4n s\u00e5dant som arbetsl\u00f6shet och a-kassa och d\u00e4rf\u00f6r kan leda fram till underbyggnad av \u00e5sikten att en h\u00f6jning av a-kassan vore icke \u00f6nskv\u00e4rd, ja till och med kontraproduktiv d\u00e5 detta p\u00e5 sikt \u2013 p\u00e5 grund av dessa m\u00e5nga fler faktorer \u2013 kan t\u00e4nkas medf\u00f6ra \u00f6kad arbetsl\u00f6shet.<\/p>\n De m\u00e5nga fler faktorerna kan sammanfattas i att det r\u00e5dande tillst\u00e5ndet, eller r\u00e4ttare sagt den etablerade trenden definieras som en efterstr\u00e4vansv\u00e4rd j\u00e4mvikt. Dagens nationalekonomer uppfinner hjulet p\u00e5 nytt och ger det nya namn, anpassade till vilka ekonomiska motiveringar som kan f\u00f6rklara det r\u00e5dande ekonomiska tillst\u00e5ndet utan att kritisera eller ens ifr\u00e5gas\u00e4tta.<\/p>\n NAIRU till exempel:<\/p>\n Karl Marx iakttog redan i slutet av 1800-talet den p\u00e5verkan som arbetsl\u00f6sheten hade p\u00e5 l\u00f6ner och arbetsvillkor f\u00f6r de arbetande.<\/p>\n \u201d\u00d6verarbetet bland den del av arbetarklassen, som har syssels\u00e4ttning, bidrar till att \u00f6ka de ”frist\u00e4llda” reserverna, som st\u00e5r utanf\u00f6r, medan omv\u00e4nt det starkare tryck, som dessa arbetsl\u00f6sa ut\u00f6var p\u00e5 de arbetande, tvingar dessa till \u00f6verarbete och till villkorsl\u00f6s underkastelse under kapitalet.\u201d<\/p>\n \u201dI det stora hela best\u00e4mmes de allm\u00e4nna v\u00e4xlingarna i arbetsl\u00f6nerna uteslutande av den industriella reservarm\u00e9ns \u00f6kning och minskning, motsvarande det industriella kretsloppets periodiska sv\u00e4ngningar. Arbetsl\u00f6nen best\u00e4mmes allts\u00e5 inte av f\u00f6r\u00e4ndringar i arbetarbefolkningens absoluta antal utan av de v\u00e4xlande proportionerna mellan den sysselsatta delen av arbetarklassen och reservarm\u00e9n genom \u00f6kning och minskning av \u00f6verbefolkningens relativa antal, \u2026\u201d<\/p>\n Marx kunde ocks\u00e5 f\u00f6rklara hur det tryck som de arbetsl\u00f6sa ut\u00f6var p\u00e5 de arbetande uppkom rent konkret[viii]<\/a>:<\/p>\n Pauperismen[ix]<\/a> \u00e4r den aktiva arbetararm\u00e9ns invalidhem och d\u00f6dvikten i industrins reservarm\u00e9. Relativ \u00f6verbefolkning \u00e5tf\u00f6ljes med n\u00f6dv\u00e4ndighet av fattigdom, och d\u00e5 den industriella reservarm\u00e9n \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndighet, \u00e4r ocks\u00e5 fattigdomen n\u00f6dv\u00e4ndig. Dessa b\u00e4gge f\u00f6reteelser bildar tillsammans en av existensbetingelserna f\u00f6r den kapitalistiska produktionen och rikedomens utveckling. Industrins reservarm\u00e9 tillh\u00f6r den kapitalistiska produktionens faux frais[CLXXXIV*[x]<\/a>], som kapitalet emellertid till st\u00f6rsta delen lyckas v\u00e4ltra \u00f6ver p\u00e5 arbetarklassens och den l\u00e4gre medelklassens skuldror.<\/p>\n Att fattigdom var den billigaste metoden f\u00f6r att tvinga arbetarklassen att anpassa sig till kapitalisternas \u00f6nskem\u00e5l stod klart f\u00f6r borgarna l\u00e5ngt innan \u201darbetslinjen\u201d motiverades med skattel\u00e4ttnader f\u00f6r den s\u00e5 kallade medelklassen. Marx citerar den h\u00f6gkyrklige protestantiske pr\u00e4sten Townsend som p\u00e5 1790-talet helt frankt konstaterade att:<\/p>\n ”Lagligt tv\u00e5ng till arbete \u00e4r f\u00f6renat med en massa besv\u00e4r, v\u00e5ldsamheter och ov\u00e4sen, medan hungern inte endast utg\u00f6r ett fredligt, tystl\u00e5tet och oupph\u00f6rligt tryck utan ocks\u00e5 s\u00e5som det naturligaste motivet till industriarbete \u00e5stadkommer den h\u00e5rdare anstr\u00e4ngningen.”<\/p>\n Townsend formulerar h\u00e4r liksom NAIRU g\u00f6r idag en ekonomisk naturlag. Den g\u00e4ller som naturlag i de samh\u00e4llen d\u00e4r den ligger i de h\u00e4rskandes intresse att se till att den g\u00e4ller som s\u00e5dan. Och d\u00e5 kan personer som kallar sig ekonomer f\u00e5 tillf\u00e4lle att utm\u00e4rka sig genom att f\u00f6rklara och popularisera saken.<\/p>\n Den arbetsl\u00f6shet som skapas f\u00f6r att straffa arbetarklassens (aldrig borgarklassens) \u00f6vertr\u00e4delser av NAIRU-lagen kallar dagens nationalekonomer f\u00f6r j\u00e4mviktsarbetsl\u00f6shet[xi]<\/a>.<\/p>\n Eller till och med \u201dden naturliga arbetsl\u00f6sheten\u201d[xii]<\/a>.<\/p>\n Att Townesends ekonomiska naturlag har blivit n\u00e5got inaktuell framg\u00e5r av att staten, den ideale totalkapitalisten som Engels uttryckte det, numera har tvingats inr\u00e4tta \u201dLagligt tv\u00e5ng till arbete\u201d i form av Fas 3. Detta beror p\u00e5 att produktionskrafterna har v\u00e4xt f\u00f6rbi 1700-talets produktionsf\u00f6rh\u00e5llanden.<\/p>\n NAIRU-lagen kommer troligen r\u00e4tt snart att ers\u00e4ttas av en \u00e4nnu nyare ekonomisk naturlag som f\u00f6rklarar varf\u00f6r lagligt tv\u00e5ng till arbete \u00e4r naturn\u00f6dv\u00e4ndigt.<\/p>\n [i]<\/a> http:\/\/sverigesradio.se\/sida\/artikel.aspx?programid=83&artikel=5263003<\/a><\/p>\n<\/div>\n [ii]<\/a> http:\/\/www.svd.se\/opinion\/ledarsidan\/sverige-har-inte-rad-att-slacka-ned-en-stad-till_7489776.svd<\/a><\/p>\n<\/div>\n [iii]<\/a> http:\/\/www.svd.se\/nyheter\/inrikes\/faktakoll-stefan-folster_7328031.svd<\/a><\/p>\n<\/div>\n [iv]<\/a> http:\/\/www.utredarna.nu\/goranzettergren\/2012\/08\/24\/dalig-faktakoll-pa-svd\/<\/a>\u00a0 P\u00e5 denna sida finns ocks\u00e5 de i SvD och av Calmfors omn\u00e4mnda diagrammen.<\/p>\n<\/div>\n [v]<\/a> http:\/\/www.hhs.se\/SITE\/Publications\/Pages\/201004.aspx<\/a><\/p>\n<\/div>\n [vi]<\/a> http:\/\/www.ifn.se\/publikationer_1\/policy_papers\/2010_2\/33<\/a><\/p>\n<\/div>\n [vii]<\/a> Med progressiv skatt menas att skatten \u00e4r h\u00f6gre i procent r\u00e4knat vid h\u00f6gre inkomster. Har ocks\u00e5 kallats \u201dskatt efter b\u00e4rkraft\u201d<\/p>\n<\/div>\n [viii]<\/a> Avsnittet som citaten h\u00e4mtats fr\u00e5n fivvs p\u00e5 http:\/\/www.marxists.org\/svenska\/marx\/1867\/23-d107.htm#r861<\/a><\/p>\n<\/div>\n [ix]<\/a> Vi skulle nog beskriva dessa som utanf\u00f6r utanf\u00f6rskapet.<\/p>\n<\/div>\n [x]<\/a> \u201dimproduktiva omkostnader\u201d. I dag kanske vi i st\u00e4llet skulle s\u00e4ga Collateral Damage.<\/p>\n<\/div>\n [xi]<\/a> Faktiskt fortfarande efter krashen p\u00e5 New Yorkb\u00f6rsen (#2) \u00e5r 2008. Kanske \u00e4ven b\u00f6rskrasher ing\u00e5r i vad nationalekonomer idag kallar f\u00f6r ekonomisk j\u00e4mvikt?<\/p>\n<\/div>\n [xii]<\/a> http:\/\/www.ne.se\/naturlig-arbetsl%C3%B6shet<\/a><\/p>\n <\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I Ekots l\u00f6rdagsintervju sa finansminister Anders Borg att: \u2013 Jag tror inte att vi ska h\u00f6ja taket i a-kassan. N\u00e4r vi r\u00e4knar p\u00e5 det, s\u00e5 skulle \u00e4ven en h\u00f6jning av a-kassan under de f\u00f6rsta tre m\u00e5naderna kosta uppemot 30 000 jobb. S\u00e5 pass stora negativa effekter har a-kasseh\u00f6jningar.[i] Regeringen utg\u00e5r i detta fr\u00e5n en rad […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[11,15,3],"tags":[],"class_list":["post-163","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-90-talskrisen","category-ekonomer","category-ekonomi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/163","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=163"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/163\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":170,"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/163\/revisions\/170"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=163"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=163"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=163"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/Zettergren.jpg\" "\\"Zettergren\\"")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/Waldenstr\u00f6m1.jpg\" "\\"Waldenstr\u00f6m1\\"")
<\/a>Det g\u00e5r med lite god vilja att se hur de strukturella brytningar som Roine och Waldenstr\u00f6ms ovanst\u00e5ende diagram redovisar \u00e4ven f\u00f6rekommer i G\u00f6ran Zettergrens diagram \u00f6ver arbetsl\u00f6shet och ers\u00e4ttning till arbetsl\u00f6sa. Speciellt tydligt \u00e4r att \u00e5ret 1990 – 91 inneb\u00e4r en brytning, b\u00e5de n\u00e4r det g\u00e4ller den h\u00f6gsta inkomstpercentilens andel av de totala inkomsterna, n\u00e4r det g\u00e4ller arbetsl\u00f6sheten och n\u00e4r det g\u00e4ller ers\u00e4ttningen till arbetsl\u00f6sa.<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/www.fredtorssander.se\/fredpress\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/Waldenstr\u00f6m2.jpg\" "\\"Waldenstr\u00f6m2\\"")
H\u00f6ginkomsttagarna inom den\u00a0\u00f6versta percentilen\u00a0fick spr\u00e5ngartat \u00f6kade inkomster 1990 – 91.
\nF\u00f6r finans- och spekulationskapitalisterna innebar syssels\u00e4ttningskatastrofen d\u00e4remot ingen s\u00f6rre skillnad. Deras inkomsttillv\u00e4xt har p\u00e5g\u00e5tt oavbrutet och i ungef\u00e4r samma takt sedan 1981.<\/p>\n
\n\u2026.
\nMot bakgrund av den relativt j\u00e4mna svenska disponibla inkomstf\u00f6rdelningen \u2026 verkar den allts\u00e5 inte fr\u00e4mst drivas av progressiva skatter utan snarare riktade bidrag. I sj\u00e4lva verket har ett omf\u00f6rdelningsperspektiv varit att v\u00e4lf\u00e4rdsutgifterna t\u00e4cker s\u00e5dant som l\u00e5ginkomsttagarna annars skulle ha haft sv\u00e5rt att skaffa sig.<\/p>\n
<\/p>\n
\n