Medelklassen som SKP respektive K beskriver denna

En undersökning av användningen av ordet ”medelklass” i SKP:s Riktpunkt, respektive Kommunistiska Partiets Proletären, begränsat till de fem första fallen som dök upp i en sökning med Google.

Först Riktpunkt:

1. Arbetare diskrimineras av SVT

Fredrik Jönsson skriver där att ”… begreppet medelklass närmast (är) en sociologisk definition och vilseledande då nästintill alla lönearbetare tillhör arbetarklassen, däremot finns det mellanskikt i vårt samhälle.

2. Kommunistiska Partiets nya politik

Anders Sörensen skriver att ”Vad exakt medelklassen består av är högst oklart. Man får anta att det till viss del stämmer överens med det mer vetenskapligt vedertagna begreppet småborgerlighet.”

3. Klasskamp och julbord

Där SKP Malmö refererar ett föredrag av Jan Jönsson.

Jan Jönsson sade att ”En annan myt som bitit sig fast i den svenska sociologin och på i synnerhet tidningsredaktionernas ledarsidor är talet om medelklass, det finns ingen medelklass vad skulle då i så fall vara ett mellanting mellan borgare och arbetare? Att det finns olika skikt inom klasserna förnekas inte av kommunisterna: småborgare och borgare, arbetare och arbetararistokrati, små- och storbönder. Alla tillhör dock en bestämd klass som man kan definiera utifrån vår teori och med hjälp av de analyser som våra teoretiska anfäder gjorde på sin tid, och med stöd av den historiska materialismen kan vi följa klassutvecklingen i Sverige.”

4. Brott och Straff

Kerstin Stigsson har skrivit en artikel där hon beskriver utvecklingen av kvinnors villkor historiskt och internationellt. Omnämnandet av ”medelklass” var av allt att döma en bifråga.

”I dag lever den ryska medelklassen som den svenska medelklassen – en familj i en bostad.”

5. Studiemöten om fackliga frågor

En annons från SKP Stockholm.

”Söndagen den 13 september ägnar vi oss åt klassbegreppet och frågan vem som tillhör dagens arbetarklass. Vi nagelfar även begreppet medelklass.”

Sedan Proletären:

1. Vad gör vänstern för fel när arbetare röstar på Sverigedemokraterna?
Redaktionell text.

”Kommunistiska Partiet finns till för att vara en del i en arbetarrörelse som bryter med medelklassens inflytande över politiken och utmanar överklassens dominans i samhället.”

2. Arbetarklassens mångfald eller medelklassens enfald?

Red. Artikel om förslaget till nytt presstödssystem.

”Med Anette Novaks föreslagna politik riskerar den redan begränsade mångfalden att reduceras till en medelklassmet av liberalt självrättfärdigande.”

3. Hårda tag och inget kaffe

Krönika

”Invandrare har placerats i arbetarförorterna konsekvent medan borgarklass och medelklass högljutt har frånsagt sig invandrare som grannar” ”SD stöder Rot och Rut, överklassens och medelklassens reformer för att bygga om och få städ- och läxhjälp!”

4. En ung och arg 50-åring

Red. om Röd Front

”Idag, 50 år senare, bärs samförståndet upp av en klassallians mellan finanskapitalets ägare och spekulanter, ett Brysselstyrt etablissemang och en urban medelklass som får ta del av smulorna som faller från borden hos den koncentrerade rikedomen i samhällstoppen. På ytan ser samförståndsideologin annorlunda ut idag – när en präktig och korrekt medelklass får ange tonen, istället för en knastertorr och ansvarsivrande socialdemokratisk byråkrati.”

5. När döden går bredvid på jobbet

Jenny Tedjeza intervjuar Anneli Jordahl

”Hon säger att hon ofta får frågan vad det är för skillnad mellan medelklass och arbetarklass. Just arbetsplatsolyckorna är en sådan viktig skillnad.

– Medelklassen riskerar inte att omkomma på jobbet, om de inte är utrikeskorrar. Det är nästan bara kroppsarbetare som dör när de jobbar.”

”– Citybanan framställdes som ett lyckat projekt i media. När Dagens Nyheter skrev om problemen var det att interiören i Riddarholmskyrkan riskerade att spricka och att råttor kunde ta sig upp i restaurangerna.

– Så ser medelklassens ångest ut, medan arbetarna bygger staden i dödsskräck. Hur kändes det för anhöriga till de arbetare som dog under bygget att läsa de artiklarna?”

En personlig värdering av de båda uppsättningarna citat.

I Riktpunkt finns mycket av den marxistiska klassanalysen redovisad. Ändå finns inte något klargörande av medelklassbegreppets historia. Marx och Engels till exempel syftade på den klass som uppstått mellan bördsaristokratin och bondeklassen, dvs. det som idag kallas borgarklass och/eller kapitalister. Medan det (borgerligt) sociologiska begreppet medelklass av allt att döma etablerades av en engelsk statistiker, en THC Stevenson 1913. (se http://sru.soc.surrey.ac.uk/SRU9.html )

Men om man skall vara noga så är det lite gammeldags att tala om småborgare i allmänhet. Dvs. jämfört med Marx och det kommunistiska manifestet. Marx påpekar där att det ständigt återskapas ett nytt småborgerskap och att det gamla som bestod av hantverkare och liknande grupper försvinner.

”I de länder, där den moderna civilisationen utvecklat sig, har uppstått ett nytt småborgerskap, som svävar mellan proletariatet och bourgeoisin, och som ständigt bildas på nytt som en kompletterande del av det borgerliga samhället, men vars medlemmar oupphörligt genom konkurrensen slungas ned i proletariatet och som med storindustrins utveckling t.o.m. ser en tidpunkt närma sig, när de fullständigt försvinner som en självständig del av det moderna samhället och inom handel, industri och åkerbruk ersättes med arbetsuppsyningsmän och tjänstemän.” https://www.marxists.org/svenska/marx/1848/04-d037.htm

Det man möjligen skulle kunna komplettera med idag är att denna förvandling till arbetsuppsyningsmän och tjänstemän inte pågår oavbrutet utan ibland till och med kan vändas till sin motsats. Genom sådant som idag kallas privatiseringar. Där sedan de nyblivna småborgarna tämligen omedelbart åter deklasseras till arbetsuppsyningsmän-niskor och tjänste-folk fast inom privatmonopolistiska företag.

Proletärens träffar innehåller i stället inget försök att definiera det nya småborgerskapet utgående från den marxistiska terminologin. Det heter genomgående medelklassen och den definieras snarast genom sitt uppträdande – hur dess klassmedvetande och -agerande ser ut från arbetarklassens ståndpunkt sett.

Det är åtminstone för mig omöjligt att påvisa någon motsättning i den teoretiska uppfattningen av vad medelklass innebär mellan de båda tidskrifterna. Därtill är skillnaden i behandlingen av ämnet alldeles för stor. Och det går knappast att hitta något som bekräftar Andreas Sörensens påstående i Riktpunkt, artikeln Kommunistiska Partiets nya politik ”… att man (dvs. Proletären/ FT) målar upp en bild av en fiende för att kunna rättfärdiga sin egen vandring högerut.”

Inte heller framstår Riktpunkts linje i frågan om medelklassbegreppet som vare sig enhetlig eller som aktuell marxistisk vetenskap direkt.

_______

Jag tror för min del att klassanalys, även i fall vi begränsar oss till det moderna industrikapitalistiska samhället måste förnyas ganska ofta. Till exempel skapade borgarklassen i de Europeiska imperialistiska länderna två väldigt olika modeller för att legitimera sin klassmakt redan i slutet av 1800-talet. Marx och Engels skrev om den då rent engelska företeelsen med en borgerlig arbetarklass och en arbetarklassens aristokrati som främst förekom bland de framgångsrika fackligt organiserade yrkena och av staten inspekterade branscherna. I Tyskland skapades i stället genom de Bismarckska socialförsäkringarna en korporativ modell där fackföreningar, arbetsgivare och staten samverkade till finansieringen. En tredje modell skapades i USA där kvarlevorna av slaveriet ”Jim Crow” tillsammans med importen av utländsk arbetskraft från Europa och Latinamerika tillsammans med den redan förut etablerade diskrimineringen av svarta kunde användas för att uppnå motsvarande effekt av legitimitet för statsmakten, utan några motsvarande sociala kostnader.

Dessa tre modeller förenades, standardiserades och kompletterades också med ytterligare ”sociala rättigheter” efter segern över nazismen i andra världskriget. Medan skillnaden mellan befolkningen i (före detta) kolonier och de imperialistiska ländernas innevånare upprätthölls oberoende av rättighetskatalogerna.

Idag kan man se att garanten för att dessa rättigheter skulle existera ens för de imperialistiska ländernas folk var att det fanns ett socialistiskt block. Detta anti-imperialistiska block som genom sin blotta existens innebar en viss begränsning av exploateringen av den fattiga världens råvaror och marknader. Samtidigt krävdes en högre grad av legitimitet för de imperialistiska ländernas härskare för att kunna upprätthålla stödet från hemmafronten.

Det föränderliga klassamhälle vi lever i idag i Sverige kan troligen beskrivas som en gradvis restauration av det som fanns förra gången kapitalismen var globaliserad, dvs. i slutet av 1800-talet. En typ av data som mycket påtagligt underbygger en sådan teori är de som gäller den härskande klassens, monopolkapitalisternas, ägande och inkomster. Och även om det oftare är representanter för medelklassen eller den nya småborgerligheten som vi kommer i kontakt med är faktiskt villkoren för kärnan i den härskande klassen inte oviktig för en realistisk klassanalys.

Print Friendly, PDF & Email