SD:s tillväxt och antalet asylsökande

Det är egentligen svårt att förklara hur SD-sympatiernas tillväxt skulle ha ett direkt samband med antalet asylsökande. Det borde vara avsevärd fördröjning mellan händelsen (ansökandet om asyl i Sverige) registreringen av detta, offentliggörandet av statistiken och att den presumtive SD-sympatisören blir medveten om saken och reagerar genom att kryssa för SD som bästa parti i någon undersökning som gäller partisympatierna. Men då det går att se ett visst samband när man jämför kurvorna bredvid varandra i ett diagram som Robert Östling gör på Ekonomistas sida är det ändå värt att undersöka hur pass omfattande samvariationen kan vara med hjälp av regressionsanalys.

Dock måste det först göras klart att det mått som Östling använder inte är SD-sympatierna direkt, utan andelen av de personer som har svarat att de nämner integration/invandring som en viktig fråga i SOM undersökningen. Antingen dessa samtidigt sympatiserar med SD eller ej.

Jag använder i stället de tabeller över partisympatierna som finns i SCB:s PSU. Och jag hämtar även den andra variabeln, antalet asylsökande från SCB:s redovisning av dessa.

Först en redovisning av de båda kurvorna i ett diagram med två olika vertikala axlar som Robert Östlings förlaga.

 

Kurvorna över antalet asylsökande, räknat som summan av ankommande under föregående halvår, och sympatierna för SD mätta som andelen av de svarande i SCB:s undersökning som uppgett att de anser SD vara bästa parti, har som synes en del likheter. Speciellt fram till juni 2015 då man kan utläsa att båda variablerna i genomsnitt växer, även om det förekommer variationer dem emellan. I juni 2015 visar sig dock att SD-sympatierna fortsätter växa även när antalet asylsökande minskar. SD sympatierna ser sedan ut att växa före asylmottagningen, vilken antas vara orsaken till ökningen fram till toppen i november 2015. Och sedan ligger SD sympatierna kvar på ungefär samma nivå trots att asylmottagningen minskat kraftigt.

Det kan ändå vara intressant att få ett mått på graden av samvariation för sådant går oftast inte att läsa ut ur vanliga linjediagram.

 

 

Här visar det sig att brottet för den inledande samvariationen mellan asylmottagningen och SD-sympatierna kom redan i november 2014. Samt tydligare än i linjediagrammet att samvariationen efter november 2015 är synnerligen obetydlig. De rekordstora variationerna i antalet asylsökande ger bara någon procentsvariation i SD-sympatierna.

Förklaringen skulle kunna vara att sd-sympatierna ökar som en funktion av totalsumman av mottagna asylsökande. Nedan ett diagram där detta testas med startåret 2010 för ackumulationen.

 

 

I detta diagram bibehålls samvariationen hela vägen. Och ute i verkligheten verkar det troligare att det är den totala volymen av asylsökande som kan påverka innevånarna i Sverige och deras politiska sympatier. Låt oss se vad som går att få ut av att använda det ackumulerade antalet i ett xy-diagram.

 

 

Den beräknade trendlinjen visar på en förklaringsgrad R2 på mer än 95 procent, vilket innebär att man med avsevärd säkerhet skulle kunna säga att SD-sympatierna varierar som en funktion av det samlade antalet sedan ett antal år – i detta fall fem år – tillbaka. Samtidigt varierar andelen SD-sympatisörer tydligt (R2 på 91 procent vilket också är imponerande) med den växande inkomstklyftan. Se SD-sympatierna, en konsekvens av nyliberalismen och homo economicus  När två variabler var för sig kan förklara ett fenomen brukar man söka efter en bakomliggande variabel som styr dessa. I detta fall skulle det kunna vara något så enkelt som det Marx kallade omväxlande den relativa överbefolkningen och industrins reservarmé. Arbetslösheten i dagligt tal. Statistiken som gäller arbetslösheten är dock inte helt enkel att analysera. EU:s fria rörlighet + flyktingar i arbetslinjen + workfare + illegals och en politiskt konstruktiv statistik plus varierade arbetstider gör räknandet till ett vådligt äventyr.
Jag återkommer.

Print Friendly, PDF & Email