En kritisk läsning av ”Malcom Kyeyune: Till vänsternationalismens försvar

Malcom Kyeyune tillskriver i Dagens Arena under rubriken Till vänsternationalismens försvar vänstern svagheten att inte kunna skilja på nationen och nationalismen eller ens på dessa två och nationalstaten. Och för säkerhets skull lägger han till en egen(?) filosofisk kategori kallad ”nationalistisk logik”

Kyeyune skriver :”Enligt detta (dvs. ”vänsterns”/ FT) synsätt bär nationalstaten som sådan alltid på en öppen eller illa dold potential, en ”nationalistisk logik” som för eller senare alltid leder in i fördärvet. Problemet är inte att nationen kan användas av repressiva eller reaktionära krafter, i sexismens och xenofobins tjänst: nationalismen är helt enkelt sexism, xenofobi och repression i sitt innersta väsen, hur väl den än försöker dölja det. Som sådan så måste den undvikas och aktivt motarbetas.”

Som de flesta vet är nationen en historisk företeelse, något som uppstår bland människor som lever på ungefär samma plats och har ungefär samma språk och kultur/religion och åtminstone delvis ett samarbete inom ekonomin (ekonomin i meningen mänsklighetens ämnesomsättning med naturen). Sådana av en gemensam historisk erfarenhet tillkomna nationer karakteriseras också av att de vanligtvis uppträder som en enhet gentemot andra liknande enheter av människor.

Nationalstaten är en annan historisk företeelse, vilken med naturnödvändighet inträffar senare än nationen. Nationalstat blir det om och när en eller flera nationer bildar en gemensam och avskild stat för det inre och yttre försvaret av den egna nationen/nationernas klassamhälle.

Nationalismen kan vara lite vad som helst eftersom ordet beskriver en ideologi (-ism) och en ideologi innebär falskt medvetande. För att ordet skall vara en meningsfull beskrivning krävs att det görs klart vilken nationalism det handlar om. Det är över huvud taget ingen idé att försöka diskutera med den som uppfattar nationalismen som något enhetligt.

Sedan har vi Kyeyunes egen(?) nationalistiska logik. Vilket skulle kunna vara intressant i fall det gällde i plural, dvs. nationalistiska logiker. Till exempel den Engelska nationalistiska logiken i motsättning till den skotska, walesiska och därefter Irländska nationalistiska logiken. Och sedan till imperiet där solen aldrig gick ned. Ett utmärkt ämne för materialistiskt dialektiska historiestudier på temat nationalism!

Ovanstående är bara början på Kyeyunes kritik av ”vänsterns” uppfattning i sådant som berör företeelser som inleds med ordet nation. Han anklagar också vänstern för att anse att nationalstaten skulle vara överspelad genom kapitalismens (åter-)globalisering. ”Det praktiska argumentet gör gällande att nationalstaten helt enkelt är överspelad historiskt.”… ”Politiken och analyserna måste vara internationella, därför att det är på det internationella planet som makten ligger.”
Sedan vill Kyeyune i belära läsaren om skillnaden mellan den franska revolutionen och den tyska och italienska fascismen. Vilka som de flesta nog ändå vet inträffade i två olika historiska epoker.
Franska revolutionen avslutade l’ancien Regime, bördsaristokratins och envåldshärskarnas epok. Medan den tyska och italienska fascismen annonserade inledningen av kampen mellan de imperialistiska länderna och ett socialistiskt block. Den kamp som efter det inledningsvis inbördes omfördelningskriget började med Barbarossa och inte avslutades förrän med Sovjetunionens upplösning.

Förutom den lärdom som Kyeyune vill ge oss om skillnaderna mellan Frankrike 1789 och Italien och Tyskland under den fascistiska diktaturen på 1900-talet förmedlar han en rätt idealistisk bild av den franska borgarstat som skapades när den franska revolutionens anfallskraft hade avmattats. Han skriver att ”Det som skedde mot 1700-talets slut var i mångt och mycket en nationalistisk revolt av de styrda mot de kosmopolitiska styrande. En revolution med en sann emancipatorisk kärna.”

Den nationalistiska revolten i Frankrike var möjligen nationalistisk i enlighet med borgarklassens ideal, men definitivt inte nationalistisk för proletariatet eller de förtryckta folken. Behandlingen av den Haitiska republiken och Toussaint Louverture var ett samtida tydliggörande av de borgerliga franska segerherrarnas rasism och imperialism.  

Print Friendly, PDF & Email